Minne från 2019: Smuggelträff i Göteborg

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kriminellt på Hakelverket i Göteborg 28/1

Kanske var det tullförsnillning och lurendrejeri som la grunden till Majorna eller t o m hela Göteborg en gång i tiden.  I alla fall öppnade vår guide sin entusiastiska berättelse om det tidiga 1800-talet i stadsdelen Majorna med att konstatera – att Göteborg må vila på en ostadig grund av lera men Majorna, där det ligger precis vid vattnet, vilar på en stadig grund av smuggling.

I vanliga fall brukar det här vara en kriminologisk pubrunda i Majorna, där guiden, fd SR-medarbetaren, numera kriminologen Janne Palmén, vandrar från den ena krogen till den andra med sina åhörare och berättar om allt tjuveri, smuggleri och om alla ruggiga saker som ägt rum just där och då. Hans Crime walks.

Men vi, 31 Weteranner,  fyllde denna dag så gott som hela fd TV-medarbetaren Lasse Rehnborgs krog Hakelverket, där vi i lugn och ro grundade med en jättegod fisksoppa innan vi tog del av  Jannes livfulla berättelse. Sittande inomhus.

I början av 1800-talet rådde högkonjunktur och all typ av handel till sjöss, export och import blommade. En del handel gick naturligtvis rätt till. Men smugglingen var utbredd och sjöröveriet. Allehanda kreativa sätt att hantera gods förbi tullarnas ögon florerade dessutom. Alla verkar ha gått att muta, tulltjänstemän såväl som konstaplar, lotsar, ja alla krävde pengar under bordet för att varor skulle tas iland eller kanske gälla för svenska i stället för utländska eftersom de då måste förtullas. Tjänster kunde mycket väl tåla dagsljus men kosta en slant i alla fall. 1800-talets Majorna var genomkorrumperat. ”Det ökända kvarteren i det ruskiga Marseille” är bara förnamnet. Tjuveriet var utbrett liksom fylleriet. Brännvinet flödade bland de hundratals krogar, lönnkrogar och bordeller som fanns.

Många tragiska levnadsöden trädde fram under berättelsens gång. Kvinnan från St Barthélemy i Karibien t ex, Sveriges enda koloni, som följt med en man hem till Majorna. Hon blev klassad som slav och därmed ägodel, när inget annat lagrum passade mannens förbrytelse om skörlevnad.  Eller den om mannen, som blev den sista i Majorna att  dömas till döden. Han dömdes för yx-mord. Efter ett gräl med hustrun greppade han yxan och högg ihjäl den tvåårige sonen.  Avrättningen drog ut på tiden eftersom mannen teg och vägrade att försonas med sin gud vilket ansågs nödvändigt innan man avrättade någon. Den ena prästen efter den andra gjorde otaliga och sorglustiga besök i häktet för att förmå mannen att försonas med gud. Men förgäves. Han teg. Först efter två år, sen kungen gripit in, kunde han ”äntligen” avrättas.

Text Kajsa Stark

Bilder Sonja Lundström