Göteborgsweteranerna besöker Ringhals kärnkraftverk

En gråmulen onsdagseftermiddag i oktober (26/10) styrde 15 Weteraner från RTPK Göteborg 65 km söderut på E 6:an till Väröbacka i Varbergs kommun för ett studiebesök på statliga Vattenfalls kärnkraftverk Ringhals. Det är Nordens största, med fyra reaktorer som producerar en femtedel av all el som används i Sverige. Varannan kabelansluten lampa sägs lysa med el därifrån. Här arbetar 1 600 anställda i ett 60-tal olika yrken. Mansdominansen är stor – 76 %.

Ett par av oss weteraner, undertecknad Jan Gustafsson från Uddevalla och Stefan Gustafson från Alingsås, var framme i mycket god tid och tog därför en liten promenad längs anläggningens höga taggtrådsstaket söder om den välbevakade fabriksporten. Stefan är fotograf och på hans höft dinglade en proffsig systemkamera med stort zoomobjektiv. Därför dröjde det inte många minuter, tills en från vaktstugan i entréporten utskickad vaktman kom efter oss och ville veta vad vi var för ena och vad vi höll på med. Den uniformerade vakten var en trevlig, ung man som av Stefan krävde besked om personnummer, hemort och litet till.

Det dög. Och så fick vi instruktioner om att det var tillåtet att fotografera anläggningen bara åt ett visst håll, som var Ringhals allra första reaktor, R 1, den som började byggas 1969, en s k kokvattenreaktor, belägen inuti en kvadratisk byggnad. (De andra tre, senare byggda reaktorerna, s k tryckvattenreaktorer, finns inuti runda, tryckkokarliknande byggnader.)

Inne på på Infocentret beläget utanför själva produktionsanläggningen, blev vi väl mottagna av Mölndalsbon Dan Aronsson, doktorerad radiofysiker från Chalmers, som varit länge på Ringhals och arbetar med strålskyddsfrågor. Men först den 13 minuter långa, obligatoriska informationsfilmen från Vattenfall med bombastisk musik och tvärsäkra omdömen om kärnkraftens förträfflighet. Och visst, den bidrar inte till koldioxidens globala växthusuppvärmning.

Och nu blev en del av oss weteraner starkt besvikna. Åtminstone vi som hade trott att vi i alla fall delvis skulle visas runt i själva produktionsanläggningen. Kommit innanför grindarna. Men icke. Man k a n som besökare på Ringhals faktiskt få se ångturbindrivna elgeneratorer, där energin från kärnkraftprocessens spjälkning av atomkärnor förvandlas till elektrisk ström. Men så var det inte beställt i vårt fall.

Det där 8 månader långa stoppet i reaktor 2 efter branden i maj 2011 inne i reaktorinneslutningen, som kostade ca 2 miljarder kronor, orsakad av en kvarglömd våtdammsugare – det var något som vi åhörare fick ta upp och ställa frågor kring – det var inget som våra värdar var så angelägna att föra på tal. Men vi fick veta att Ringhals är byggt för 50 – 60 års drift på sikt. Och det är redan bestämt att reaktor 2 ska läggas ner 2019 och R 1 år 2020. ”Det finns i grunden inga marknadsmässiga ersättningsinvesteringar”, berättade vår utmärkte besöksvärd Dan Aronsson. Alltså: kärnkraften har blivit för dyr och andra energislag tar ökande marknadsandelar. Aronsson sa också att Fukushima­haverierna i Japan 2011 påverkat svenska beslut om kärnkraftens framtid.

Litet kul var det att få veta att Dan Aronssons hustru Eva Forsell-Aronsson är professor i strålningsmedicin vid Göteborgs universitet och sjukhusfysiker vid Sahlgrenska sjukhuset. Hon hade nyligen varit i Japan och studerat Fukushima-katastrofen.

Bästa minnet från Ringhals: de där pyttesmå, batteridrivna nyckelringslamporna vi fick. De lyser väldigt starkt. På dem står Ringhals motto: ”El i alla väder”.

Text: Jan Gustafsson
Foto: Stefan Gustafson