RTPK Göteborg
Artikel om Weteranernas träff med Lars-Åke Engblom 13 februari 2020, skriven av RTPK-medlemmen Jan Gustafsson.

Islands innevånare, ca hälften av Göteborgs, bor alla längs kusterna.

 

 

 

 

Nordens hus, Lars-Åkes arbetsplats på Island.

Alvar Aalto, som byggt huset, krävde en sjö intill. Detta ordnades.

 

 

 

 

Agneta Zandin (rygg), Lars-Åke Engblom, Anki Lifmark, Kerstin Sjöstrand Tysk.

Kajsa Stark, Jan Gustafsson, Ulf Rigenius, Leif Holtelius, Roland Önesand, Alf Karlsson, Ingemar Arvidsson Gunnel Arvidsson, Matz Jansson, Folke Johansson.

Vår RTPK-kamrat och tidigare radio- och TV-kollega, författaren, mediaprofessorn, ekonomidoktorn med mera, m m, mångsysslaren Lars-Åke Engblom välkomnade 13 februari ännu en gång RTPK Göteborgs Weteraner till en träff i kvarteret i stadsdelen Torp, där SR och SVT hade sin hemvist i Synvillan fram till 2007, innan flytten till Kanalhuset på Hisingen.

Lars-Åke bor själv där i det nya bostadsområdet, som kom till när Synvillan revs. På Åke Falks gata. Bara fem månader tidigare, i september 2019, hade Lars-Åke guidat oss runt i kvarteren på en intressant utomhusvandring. Nu möttes 19 Weteraner i en samlingslokal för att få höra Lars-Åke berätta mycket spännande om Island.

Lars-Åke Engblom var nämligen 1989 – 1993 direktör för Nordens Hus i Reykjavik, Nordiska ministerrådets kultur- och informationscentrum på Island. Bodde där under fyra, fem år med sin fru Christina och deras tre barn. En härlig tid för familjen, som för evigt gjort Lars-Åke till varm Islandsvän, som gärna vill åka dit åtminstone ett par gånger om året.

Nordens Hus i Reykjavik ritades av den finske arkitekten och formgivaren Alvar Aalto och stod klart 1969. Det ska främja den nordiska samhörigheten, stärka banden mellan Island och de andra nordiska länderna och fungera som ett kunskaps- och kulturcenter och kreativ mötesplats. Och så var verkligen fallet under familjen Engbloms tid där, det framgick med all tydlighet under Lars-Åkes entusiastiska berättande.

Och Engbloms barn i skolåldern bidrog också till att Sverigebilden i Island blommade upp, när Lars-Åke var direktör för Nordens Hus. De deltog i framställningen av Nordiska Nyhetsbladet, som Engbloms hittade på att skriva och distribuera sommartid till turister och branschen.
– Min fru fick översätta väderprognosen, berättade Lars-Åke.

Hans första besök på Island var 1969 som utsänd TV-reporter och Lars-Åke hann under sin en och en halv timme långa föreläsning om Island med många bilder till, ge oss massor av intressant kunskap om Islands historia, politik, massmediastruktur, befolkningsutveckling, kultur, matvanor m m – helt enkelt ett brett panorama över vårt mest avlägsna nordiska grannland.

Turismen växer kraftigt. 2010 hade Island 450 000 besökare som turister – 2019 var de 2,6 miljoner. Fisket är inte längre största näringsgren i Island – det är nu turismen. Invånarantalet idag är ca 360 000. – Som ungefär halva Göteborg, sa Lars-Åke.

Vi fick också lära oss, med Lars-Åkes formulering, att ”isländska är det nordiska latinet”. Isländska var egentligen det första nordiska språket. Och om inte om hade varit , kunde det som genom århundradena kom att bli de olika nordiska länderna, ha haft isländska som språk överallt.

Lars-Åkes berättande om Island var fyllt av sådana tankeväckande, ibland drastiska formuleringar, som ställde historia och kultur på huvudet på ett uppfriskande och spännande sätt. Som t ex det här citatet: ”1905 kom telegrafen till Seydisfjördur – då slutade medeltiden”.

(Seydisfjördur är ett litet samhälle och kommun på östra Island med 637 invånare. Härifrån går den enda passagerar– och bilfärjelinjen till Island från Europas fastland. Från Hirtshals på Jylland via Färöarna. Fartyget går en gång i veckan och en enkel tur tar tre, fyra dagar.)

Eller att författaren Eidar Gudnasons yrkesval stod mellan att bli författare eller fotbollsspelare. Han valde båda.

Vi fick verkligen klart för oss vilken stor betydelse värnandet av språket och historien har på Island. Det är starkare där än i något annat nordiskt land. Islands nuvarande president Gudni Johannesson är också mycket riktigt historiker. Men ingen isländsk president lär någonsin kunna bli så populär och uppskattad som Vigdis Finnbogadottir, världens första kvinnliga, demokratiskt valda president. Omvald tre gånger under sin tid som president 1980 – 1996. Vid sitt tredje presidentval 1988 med flera motkandidater fick Vigdis 94 procent av alla röster. I april fyller Vigdis 90 år.

Lars-Åke Engblom kunde också berätta om hur han som chef för Nordens Hus ibland i praktiken kom att få en ställning som svensk diplomat under sin tid på Island, i rollen som högsta nordiska tjänsteman, där den verklige, svenske ambassadören fick agera som privatchaufför. Där Lars-Åke var den som hade ansvar för nycklarna till spritförrådet ………. eller fick vara tränare för ett ishockeylag ……….. eller då han under det kalla krigets frostigaste dagar övervakades av folk från Sovjets ambassad på Island, som enligt Lars-Åke då hade en personalstyrka på 100 personer.

Ja, Lars-Åke Engblom hade också många roliga episoder att berätta i allt det kunskapsdigra. Vi lyssnande och frågvisa RTPK-are hade en mycket givande eftermiddag. Stort tack, Lars-Åke Engblom!

Efter åren på Island har Lars-Åke Engblom bland mycket annat också hunnit med att vara konsul för Island i Sverige och skrivit en mängd böcker och skrifter. Till hösten kommer hans nya bok om SR/SVT:s tid i Synvillan 1970 – 2007. Den ser vi verkligen fram emot.

Godafoss-fallet

geysir

vatten ur berget

Isländare badar aldrig i havet (för kallt). Därför skapas sådana här bassänger där “alla” badar utom turisterna.

Blå Lagunen, ett dyrt bad där turisterna badar.

Text Jan Gustafsson
Foto Göran Jemtsjö