I museets samlingar fick vi se en Vättersnipa byggd på 1920/30talet.

Efter över 30 år på Länsmuseets hyllor kunde den finstämda dokumentären om båtbyggaren Uno Svensson på Visingsö och hur han helt utan ritningar bygger en genuin Vättersnipa åter visas. Men bara för oss!

Nio medlemmar från RTPK Jönköping besökte Jönköpings Läns museum  tisdagen 31 januari 2023 där vår Lennart Broman och museets Henrik Johansson tog emot oss.

Efter filmen fick vi se en Vättersnipa, dock inte en Uno Svenssonbåt, i museets samlingar. Vi var fascinerade både av hur detta båthantverk utfördes och Unos berättarförmåga i filmen.

RTPKbesöker Jönköpings Läns Museum

Lennart berättade levande och fångade vårt intresse.

………………………………………………………
“Vi filmar, plåtar och dokumenterar som aldrig förr. Men hur länge kommer vi och andra att kunna se och höra det vi samlat in?
Det är ju tekniken som gjort dokumenterandet så enkelt. Men samtidigt går teknikutvecklingen så snabbt att dagens system och format snabbt kan bli föråldrade och plötsligt finns inga apparater att spela upp materialet på och då glöms det gärna bort.
Ett sånt exempel är Erik Londos dokumentärfilm om båtbyggaren Uno Svensson på Visingsö. I mitten av 1980-talet var Uno en av få kvarvarande båtbyggare kring Vättern och definitivt den siste på Visingsö som visste hur en riktig öabåt, en Vättersnipa skulle byggas.
Filmen gjordes på uppdrag av Jönköpings Läns museum och dess båtintresserade chef Klas Börjesson. Tanken var också att museets egna snickare skulle gå i lära hos Uno Svensson för att på så sätt bevara hantverkstraditionen.
Men så blev det inte.
Uno Svensson dog och dokumentärfilmen som spelats in på semiproffsformatet U-Matic blev av olika anledningar lagd i Länsmuseets magasin.
Jag råkade se filmen när den var ny och tanken på den väcktes åter till liv när en god vän till mig drömmande berättade om hur han som liten pojk på Visingsö följde med sin far till Båtbyggarn för att få hjälp med en träbit.
– Det doftade trä lång väg och jag kunde gå i drivor av kutterspån, berättade han.
Jag tog kontakt med Klas Börjesson, filmarens dåvarande hustru Eva Londos och med Henrik Johansson på Länsmuseet.
– Jodå! Filmen fanns kvar men den var ju ospelbar eftersom formatet U-matic sen länge försvunnit från marknaden och Länsmuseet inte hade någon apparat för uppspelning.
Henrik lyckades dock hitta en firma som kunde konvertera filmen till digitalt och idag spelbart format.
Men dokumentären om Uno Svensson kommer troligen ändå aldrig att bli offentligt visad eftersom den innehåller svårmaskerade musikspår från Milos Formans film Gökboet där rättighetsfrågan inte lösts!
Men som ”forskningsmaterial” kan den visas och eftersom vi bjudits in som en lokalhistorisk forskargrupp fick vi dessutom se den gratis.”
Berättar Lennart Broman